Vårsalongen

Så var det dags för årets stora händelse på Liljevalchs, den gigantiska utställningen med konst i långa rader. Det mesta höll hög klass, och en del konstverk var verkligen helt fantastiska. En och annan ung konstnär har slagit igenom tack vare denna satsning där alla över 18 år får vara med och ansöka. Den allra första vårsalongen öppnade 1921 och är därmed Sveriges äldsta obrutna utställning.

Denna målning är skapad av Torbjörn Hellberg och heter rätt och slätt Förbannande vinter! Det känn lagom passande nu när kylan tillslut är över oss. Att utställningen kallas Vårsalongen ger oss i alla fall hopp om framtiden. Vi är ju trots allt på väg mot våren 🙂

Det var en hel del broderier, vilket känns som ett nytt grepp. Dessa är gjorda av Charlotte Sachs: En vägsyn på Kungsholmen t.v. Frukost i Bjärred t.h. Snacka om pilligt arbete, det gäller verkligen att ha tålamod för att sitta och sy små små stygn timme efter timme. Personligen är jag ingen hejare på att sy så jag blir imponerad sv sådant här.

Den här målningen var väldigt stor och heter Kukmålning av Johan Ray Pedersen. Knappast något jag vill ha på väggen hemma. Jag tycker den är grotesk, men gissa om den var ett hett samtalsämne på invingingen!

I en av salarna hade Maja Qvarnström & Erik Lagerwall byggt en liten lägenhet helt av papier maché. Det är en fantastisk installation som omedelbart förde tankarna till en sunkig förortskvart. Eller en gammalt ungkarlslya. Den  heter Tjugo i fyra, och klockan på väggen visar just den tiden så det betyder säkert något underfundigt.

Visst ser det verklighetstroget ut! Men det måste absolut ses live, otroligt surrealistiskt.

Min roliga väninna Helen poserar försiktigt i den bräckliga miljön.

Bea Szenfeld gör ingen besviken med sin aldrig sinande ström av påhittiga kläder. Här han hon designat baddräkter av återvunna Nespresso kaffekapsyler och Swarovskikristaller. Kaffe med dopp kallar hon underfundigt sina skapelser.

Prinsessan Victoria fick vara med på ett hörn. Anna Kalinitchenko Jalpachik (omöjligt namn!) har målat denna otroligt vackra tavla med inslag av guld. Färgerna är ljuvliga.

Hon har även målat detta tredelade verk – Felari –  som gärna skulle få ta plats hemma på min vägg. Den skulle göra sig fin ovanför soffan.

Verklighetstroget eller vad??!! Johan Patricny visar sina talanger genom att måla flickor som besöker Strömsalen på Nationalmuseum.

Varför inte måla av sina kläder? Garderoben av Tove Rosén.

                          

Utställningen mest förälskade par var Bianca (t.h) och hennes flickvän. Bianca hade dessutom kvällens snyggaste frisyr. Hon ställer ut ett videokonstverk där hon saktmodigt klipper av sig sitt långa hår. Måste ses!

Någon snillrik person (lyckades inte få med namnet tyvärr) hade gjort motorcykelvästar med aningens udda dekaler på ryggen.

                   

Till vänster: Barnet 4 av Eva Wilms. Till höger: Fredrik Forslinds verklighetstrogna blyertsteckning Sorti. 



 Bagatell av Max Morten Aspegren. Olja på duk.

Detta är en fantastisk skapelse som är helt och hållet gjord av plastbestick! Svetlana Hällsten kallar sitt konstverka Molotov Bitch. Hehe, kul tycker jag.

Till vänster: Ebba Heumans Två pojkar. Till höger: Fotografen Saga Berlin poserar bredvid sitt foto av en gravid väninna; Maya Saneh, Södermalm.

Det söta paret Fredrik och Anna ställde snällt upp sig framför min kamera. Fredrik Säker hade ett konstverk med men jag är inte säker på att jag riktigt uppfattade vilket. Kika in på hans hemsida där han visar en liten samling snygga målningar. Anna skapar med tyger vilket man kan se på hennes fina klänning och hatt. Det är härligt med kreativa unga människor, de får verkligen världen att snurra lite snabbare!

Cascade. Akvarell av Gisela Beckius. Här kommer då våren i hela sin härlighet! Det är inte långt kvar nu.

Jag skulle kunna visa hur många konstverk som helst men det får faktiskt vara nån måtta på hur mycket man kan tränga på sin publik. Ni får helt enkelt ta er till Liljevalchs och se utställningen med egna ögon. Den pågår fram till den 25 mars.

Jag ska avsluta med att vara lite personlig (för en gångs skull). Helen och jag fick eskort genom snön bort till Djurgårdsbron av en tjusig man. Den vänliga kavaljeren insisterade på att vi skulle svänga förbi sjömanskyrkogården som ligger bakom Nordiska museet. Jag hade aldrig varit där så det var ett perfekt avslut.

Här sitter jag då andäktigt framför Kapten Afzelius grav. Hans hustru dog redan vid 21 års ålder och med tanke på det välarbetade korset kaptenen lät resa över henne (graven till vänster) måste han ha varit utom sig av sorg. Han dog själv tio år senare. En riktig Romeo och Julia-historia fick jag för mig. So long my friends!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.