Svart Guld

Spritmuseum fortsätter att underhålla oss med roliga utställningar, i nära 6 månader framåt kan man få reda på allt man någonsin har velat veta om lakrits.

Det är en trevlig liten utställning som presenterar den konstiga (tycker jag) smaken och dess begivenheter.

Lakrits är egentligen en rot som plockas från plantan som rätt och slätt heter Lakritsrot. Den har sedan urminnes tider använts som medicin för allsköns krämpor. Vad många inte vet är att lakrits ska intas med stor försiktighet, det går nämligen att överdosera och leder då till högt blodtryck och kaliumbrist. Dessutom går det hårt åt testosteronet och det sägs att män som äter för mycket av det svarta godiset kan tappa sexlusten.

 

Lakritsrot kan odlas med framgång i Sverige. I sommar ska jag själv ge mig på det.

På spritmuseum får man följa lakritsen från planta till färdig produkt.

Man kokar roten länge i vatten tills det blir en tjock massa och sedan låter man massan stelna i stavar. I sin råaste form smakar lakritsen bittert och lite sött, inte alls gott.

Sedan smaksätter man den med socker, eller salmiak som enligt det periodiska systemet heter Ammoniumklorid. Den framställs genom neutralisation mellan saltsyra och ammoniak. Låter det gott och hälsosamt? Tror inte det va? Men faktum är att de flesta lakritsälskare föredrar den salta. Ammoniumklorid används även i brunstensbatterier, konstgödning, lim som används vid tillverkning av plywood samt för att ta bort syrafläckar…..bland mycket annat…

Även tjära har fått krydda godiset. Från början såldes tjärpastillerna på Leijona-apotek som tbc-medicin men idag fungerar de som en nostaligtripp. Fin ask 🙂

Hela inredningen i den lilla utställningen är inspirerad av den märkliga roten. Här har man skapat taklampor som ser ut att bestå av lakritssnören.

Lakritsgodis kommer i alla möjliga varianter.

Som sagt. Salta, sura, söta och ibland i fina förpackningar. Somliga finns att köpa på museet men om man önskar större utbud ska man bege sig till Stockholms mesta lakritsbutik som ligger på Sveavägen 107. Lakritsroten är ett mecka för lakritsälskare.

Dt finns en hel del grönsaker som påminner om lakrits. Anis, fänkål, dragon och stjärnanis är exempel på örter som ofta används för att smaksätta sprit som till exempel pernod, pastis och absint.

 

Dessa drycker är klara, eller i absintens fall bjärt grön, men blir mjölkiga när man tillsätter vatten. Det beror på är ett ämne som heter anetol som bara är lösligt i höga halter alkohol. När koncentrationen av alkohol minskar faller anetolet ut i små droppar som reflekterar ljuset så att vätskan opaliserar. Här kan man se hur färgen förändras allteftersom vattnet som får droppa igenom en sockerbit når absinten. Det är en hel ritual att dricka det ”gröna giftet” medan pernod och pastis är lite mer informellt.

Även i Sverige har det varit populärt att smaksätta brännvin med ovan nämnda örter.

Spritmuseums egen spritexpert Nadja Karlsson är provningsansvarig och visade oss att laktrits kan förenas på ett ljuvligt sätt med olika drycker. Vi fick prova rött vin, vitt vin och whisky för att känna hur lakritsen reagerar i samklang med spriten. Fascinerande och samtidigt överraskande gott faktiskt! Provningar äger rum på lördagar, för datum är det bäst att höra sig för med museet.

Skynda skynda, det svarta guldet låter inte vänta på sig 🙂

 

 


 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.