Sri Lanka in my heart – Part One

Det är ett bedövande vackert land, Sri Lanka, men ack så primitivt. Det ligger i och för sig en viss charm i det men jag kunde inte låta bli att förvånas över lankesernas ovilja (okunskap?) att tjäna pengar på turisterna. I alla fall på den södra kusten.

Det är egentligen bara tuk tukförarna som kämpar om vår gunst. De är många och de har en oskriven regel att har man en gång kört en person eller ett gäng har man ensamrätt på dem. Rena maffiafasonerna emellanåt.

Första dagen i detta, för mig, alldeles nya land bestämde jag mig för att promenera, något som tydligen inte är helt vanligt. Varje tuk tukförare som körde förbi tutade och visslade innan de stannade för att hjälpa en stackars ”vilsen” dam ombord. Jag fick förklara gång efter annan att jag faktiskt VILLE traska och fick då bara råa skrattsalvor till svar. De förklarade bryskt att så  gör man inte i Sri Lanka. Nähä? Jag replikerade med att jag i så fall var den första. Efter ett par kilometer av detta ”harassment” vandrade jag ut på en strand för att få vara ifred, och där mötte jag några glada posörer. Fiskegubbarna sitter uppflugna på smala störar som de har kört ner i sanden en bit ut i vattnet. Tyvärr fick jag ingen bild av detta men det ser himla roligt ut. Och fisken de får är knappast av det större slaget…

Inte ens där fick jag vara ifred för tuk tukarna, utan blev snabbt uppraggad av killen som skulle bli min personliga driver resten av dagen – Opali. Jag hade hunnit bli rätt varm och  heter man Opali och känner till omgivningarna så väl som han gör, kunde jag inte annat än ge med mig.

Det visade sig vara dagens bästa beslut för han var en trevlig guide som tog med mig på en spännande tur. Bland annat hamnade vi på Bentota Ganga (en färskvattensflod) där det ligger en ö som i folkmun (turistmun?) kallas Cinnamon Island.

Där togs vi emot att HM The Cinnamon Man (till vänster). Han släpade upp vår båt och tog med oss uppför en liten slänt till sin enkla, men mycket välstädade boning som han delar med hustru och katt.

         

The Cinnamon Man och The Cinnamon Wife producerar kanel på gammeldags vis. Mannen skalar för hand av barken på Kanelträdet som får ligga och soltorka. Sedan mals stängerna till pulver i en traditionell mortel. Underbart härlig och alldeles ekologisk kanel som smakar himmelskt! Kryddan är mycket ljusare i färgen an den man köper i affären eftersom den inte är framställd i en maskin. Snacka om PURE! Jag köpte stänger och en olja som ska vara bra att massera tinningarna med vid huvudvärk :-).

Cinnamonparet lever helt och hållet på vad naturen har att erbjuda + de slantar de får in på turister. What a life!

Jag råkade befinna mig på den sydvästra kusten av ön, nära ”metropolen” Galle, som är den största orten på sträckan. Längs hela kusten ligger ett pärlband av små byar och den jag bodde i heter Ahangama. Där finns inte mycket att hämta, därav alla tuk tukresor till hitan och ditan. Och även en tuk tuk behöver tankas såklart. Detta gör förarna absolut inte själva; det finns ju måtta på hur mycket dom ska behöva slita! Istället blir man vänligt mottagen av en kille vars jobb är att fylla diverse fordon med bensin hela dagarna. Service!

Man kan inte åka på tur i Sri Lanka utan att hamna på minst ett par Buddhisttempel. Detta låg på en alldeles egen ö i Bentotafloden. Kanske hette ön Buddha Island?

Invid nästan varje tempel växer ett heligt träd -ett Bodhiträd. Det sägs vara det träd som Buddha satt under när han blev upplyst. Bodhiträd finns vid många buddhistiska tempel och de har enligt traditionen uppkommit av en stickling från det ursprungliga trädet. Träden tillhör släktet fikusar som i sin tur tillhör familjen mullbärsväxter. Jag nappade åt mig ett löv som jag torkade och som nu ligger på ett säkert ställe…det är ju heligt ju!

Templet var ett eldorado av fantastiska målningar, men några munkar såg jag minsann inte … de kanske var på lunch …

Längs de knappt körbara vägarna ligger butiker att detta slag. Vem som helst som har något att sälja (ibland bara några enstaka bananer) kan smälla upp ett wobbligt skjul och saluföra allsköns märkligheter.

Som denna man som var mäkta stolt över sina konstfärdigt utförda plaststolar.

Efter en heldag på vift med Opali, ville jag hitta ett lämpligt ställe där jag kunde köpa lite plantor. Vi hade varit på den botaniska trädgården (som var helt olik de europeiska) och sett alla fantastiska växter tropikerna har att erbjuda. Mina kära underbara vänner som flyttade hit för 1 år sedan har ett alldeles nybyggt (och enormt charmigt) litet hotell – The Three By TPV . I februari låg deras trädgård ännu i sin linda, och jag tänkte att jag kunde tillföra den en trevlig planta eller två. Då botaniska trädgården är en turistfälla mumlade Opali något om att det fanns mer och billigare stoff att hämta annorstädes.

Sagt och gjort. Med en rivstart drog vi snabbt ifrån den förvånade botanikern och efter en halvtimmes ryckig körning på slingriga och gropiga grusvägar kom vi fram till en trädgårdshandel av rang.

Att en blek turist skulle dyka upp här var inte helt väntat, det märktes på att hela familjen kom ut för att titta och posera för min kamera.

Alla utom deras skabbiga hund som var livrädd för mig och valde att stå och trycka runt hörnet.

Ett helt gäng små Chiliplantor och…

…en finfin Avocado smyckar nu trädgården hos The Three By TPV. Lite annat smått och gott fick oxå plats och om jag inte minns fel kostade hela kalasat ungefär 23 kronor. Betänk att detta var i februari och jag vet att allting redan har blivit flera meter högt. Håhåjaja, där kan man snacka om Gynnsamt Klimat.

Virke av allra högsta klass.

Buddha är ständigt med en, vart man än åker och var man än befinner sig. Det är en tröst.

Fortsättning följer…så stay tuned!

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.