Spritmuseum

Dricka bör man annars dör man, eller så är det tvärtom. Att man dör av att dricka. Det är dock inget man tar fasta på  i sprillans nya Spritmuseum, som ligger i fina lokaler i Galärskjulen mellan Vasaskeppet och Aquaria på Djurgården. Här får man minsann veta hur det har stått till med rusdrycker i Sverige sedan tidernas begynnelse.

Läget är fantastiskt med utsikt över Skeppsholmen och Gamla Stan, och en solig dag i förra veckan samlades presskåren för att få en exklusiv förhandstitt.

Det var när vi trodde sommaren hade kommit för att stanna. Iklädd sommarklänning och sandaler, och med en stor portion gott humör klev jag in i det  roliga lilla museet. Svårt att föreställa sig solsken och värme en dag som denna då regnet öser ner och det är +4°…

Ovanför huvudet i entréhallen får man sig ett smakprov på lustigheter runt spriten. I skjulen samsas flera utrymmen: museum, konsthall, provningsrum, mötesplats, bar (såklart), restaurang och butik.

Draperiet in till den lilla butiken är gjord av kopparfärgad ringbrynja – snyggt och ovanligt. Jag har aldrig sett något sådant tidigare.

Museichef Ingrid Leffler höll ett litet anförande. ”Våra besökare kommer att möta mer eller mindre oväntade angreppssätt kring alkoholen i utställningarna.”

                            

Museets stora permanentutställning heter rätt och slätt ”Spritlandet Sverige”. Den handlar naturligtvis om svenskarnas bitterljuva förhållande till alkohol. Utställningen är utformad som en vandring genom våra årstider, gestaltad bakom scenerier, dofter, smaker och musik.

När man pumpar på tutorna kommer puffar av olika dofter. En del är angenäma medan andra är rent skitäckliga. Finkel till exempel, då vaknade kräkreflexen på direkten.

Utställningen sätter fingret på några företeelser som vi alla har erfarenhet av vare sig vi dricker eller ej: snapsvisor, hur man bygger identitet med hjälp av alkohol, normer, attityder och värderingar.

Med Spritlandet Sverige vill Spritmuseum att alla sinnen och minnes ska aktiveras. Målet är att beröra på flera plan och att inspirera till reflektion över varför spriten är en svensk kultursymbol. För att inte nämna vårt kluvna förhållande till alkohol och alkoholen i våra liv.

                       

Den första specialutställningen heter ”Äntligen fredag”. Vare sig det handlar om fredagsmys (mitt f.n. största hat-ord) i soffan eller en helkväll ute på krogen är fredagar fyllda av förväntningar. Men det blir inte alltid som man tänkt sig… Besökaren kan själv delta genom att bjuda upp till spontan dans…

…eller ta en paus med Fatboy i hångelrummet vilket min vän och kollega Alexander gärna gjorde.

I ett annat rum kan man ligga och titta på film i taket. Den visar en kille som på en kväll går från spik nykter till fullständigt plakat.

Det kanske inte är något att skratta åt men man ligger superbekvämt, och just då var det mycket underhållande 🙂

Äntligen fredag består av tre rum: Hemmet, Krogen samt Drömmarnas och förväntningarnas värld. Utställningen pågår fram till och med november 2012.

Nu kommer vi till den allra mest spännande delen: ”Face it!” är ett urval från den omfattande konstsamlingen Absolut Art Collection med verk från åren 1986 – 2004. Här hänger fina målningar och andra spännande verk må ni tro!

Den kromade flaskan är ett verk av Sylvie Fleury från 2003. Sylvie är en samtida popkonstnär från Schweiz.

Ansvarig kurator Mia Sundberg gav oss en liten fingervsning om utställningen. Absolut har genom åren jobbat med en rad kända konstnärer och många av dessa samarbeten har resulterat i verk som visas i Face it! fram till och med januari 2013.

”Face it! blir Absolut Art Collections första stora retrospektiva utställning och kan ses som ett tvärsnitt genom 80- och 90-talens konst. En era som förknippas med discokulorna på studio 54 i New York, AIDS-epidemins första offer, Berlinmurens fall och IT-erans intåg.”

Kan ni se flaskan på målningen till höger?

 

     
     

Konstnärsduon Blue Noses kommer från Sibirien. De är performancekonstnärer och deras verk har gett upphov till allvarliga politiska kontroverser i Ryssland.

De bruna klumparna på konstverket till höger är äkta elefantbajs.

 

 

 

 

 

Knasigt värre!

Hon får vara med för hon är så otroligt söt. Lite skönhet kan väl vara på sin plats så säg?

Naturligtvis bjöds vi på en härlig lunch. Det var den godaste gubbröran jag någonsin har ätit. Här sitter Alexander med söta Moa Abrahamsson Byström som hade bjudit in till denna fest.

Krögaren och kocken Alexander Magnusson uppskattade min hyllning av gubbröran,

Förberedelserna inför kvällens stora invigningsfest var i full gång.

Moa och hennes kollega Lotta Balodis tittar djupt i glaset.

Festen var en hejdundrande tillställning och alla gäster blev runda under fötterna. Inte minst undertecknad, men det är en helt annan historia. Därför försöker jag nu hålla mig till  nyktrare drycker. Bubbelvatten är alltid trevligt 🙂




 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.