SLIMH – sista delen

Skrev precis ett helt inlägg som bara försvann! Flera timmars arbete åt skogen och nu är jag sååå j-a arg. Förstår inte hur allt kunde gå förlorat så där och det är fruktansvärt frustrerande! Nåja, det är bara att börja från början – grrrrrrrr 🙁

Detta är mitt sista inlägg om den vackra landet på den lummig ön i öst. Jag vet att flera av er har ledsnat lite på min följetong så nu ska den avslutas i stor stil. Det har varit oerhört svårt att välja ut bilder eftersom jag har så ohyggligt många men jag tycker jag har lyckats ganska bra ändå.

Varsågoda och njut av denna sista bildkavalkad från Sri Lanka.

Här och där ligger huskroppar som dystra minnen över den hemska tsunami som spolade bort det mesta utmed sydkusten. Det är viktigt att inte glömma bort händelsen då många barn blev föräldralösa. Apropå barn så ska jag passa på att lobba lite för mina två vänner i Göteborg som har startat en insamling för barnhemsbarn i Sri Lanka.

Franz & Andreas Helping Hands project

Själva säger de så här: En grupp som utan mellanhänder stödjer skolor o barnhem på Sri Lanka, alla bidrag från 1kr och uppåt är välkomna. Syftet är att om Du skänker 1kr så kommer 1kr fram. Bidrag kan sättas in på Plusgiro 161 99 54 – 9

Så lätta lite på lädret och skänk en slant så att barnen får ordentligt med mat, nya kläder och en vettig skolgång! Franz är själv adopterad från Sri Lanka och brinner verkligen för detta projekt, vilket är ännu en anledning att donera några kronor…många bäckar små ni vet… och ni ska ju självklart gå in och gilla deras facebooksida som heter samma sak. Jag säger bara: fram för fler sådana eldsjälar! Hurra för Franz och Andreas.

Det finns en hel del femstjärniga hotell som oftast har endast 6 – 12 rum. Det är exclusive och private och oftast går det inte att se hur dessa ställen ser ut eftersom de är omgärdade av höga murar. Mina värdar tog mig på en liten tur till några av The Three By TPV:s konkurrenter. Här är innergården på Galle Fort Hotel som ligger mitt i Galle Forts stenöken.

Vi åt en förträfflig lunch och njöt av inredningen som doftar kolonialism.

Och man använder de gamla bilarna i reklamsyfte. Klart Kuba-inspirerat.

Ännu ett ljuvligt ställe att bo på är The Frangipani Tree. Här har de tio sviter uppdelade på fyra ”villas” och en pool som ränner rätt ut i havet. Yummie!

Vår käre vän Aron från Maldiverna poserade ganska ovilligt. Men även han tyckte att det blev en bra bild.

 

Taprobane Island är inte heller fy skam. Dit kan man bara ta sig till och från när det är ebb. Såg nämligen aldrig någon båt i närheten….det sägs att detta är den enda privatägda ön i hela Sri Lanka, och med endast fem sviter är det ingen risk för några folkmassor. Så här säger tidningen Conde Nast Traveller om ön:

”An impossibly romantic island villa eccentrically accessible only by wading through the sea.”

Vi åkte inåt landet på skumpiga vägar och avlade en liten visit på Why House som drivs av en engelsman. Inredningen är helt fantastisk men jag saknade havsutsikt, något man gärna vill ha när man åker till en tropisk ö långt borta.

Där bor även den glada och lekfulla lilla taxen vars namn jag för länge sedan har glömt.

Så här fantastiskt kan man bo. Jag fick aldrig klart för mig om det är ett hotell eller en privatbostad, oavsett vilket måste man ju hålla med om att läget är förträffligt :-)!

Nu skippar vi lyxen ett tag och förpassar oss till lankesernas dagliga liv som är allt annat än exklusivt. Fiskare finns det gott om (no surprise) och de sköter om sin flotta med en stor dos kärlek. Båtarna släpas upp och ner på stranden varje dag, och det putsas och fejas på de lustiga farkosterna så det står härliga till.

Och den här båten är inget misstag. Den är omgjord till restaurang – en av de få fristående restaurangerna på hela kustremsan. Tyvärr hann jag aldrig dit, men vid nästa besök ska jag absolut prova på deras havsmeny.

Fri företagsamhet. Detta var en ovanligt välsorterad butik…

Sri Lankas svar på en brädgård. Stockarna ligger huller om buller och det ser mycket rörigt ut, men sågverkarna verkar ha total koll.

I Mirissa ligger den finaste beachen. Folktomt sånär som på lite tjusiga fransmän- och kvinnor. Denna spännande lilla klippa fick man inte beträda, antagligen pga att folk har trillat av…eller nåt…..

Lunch på beachen. Det var otroligt gott och jag skulle inte säga nej tack till lite havskräftor just nu när jag sitter i min stuga och tittar ut på regntunga skyar.

Apropå regntunga skyar: I tropikerna regnar det ofta och häftigt, men till skillnad från Sverige är det varmt i luften och en regnskur blir med fördel en naturlig dusch. Detta skyfall var över på några minuter.

Buddhatempel finns det gott om och just det här bestod av en samling färgglada hus och såg ut som om Gröna Lund och Skansen hade fått barn. Längs en mur stod långa rader av glasmontrar med Buddhor från olika civilisationer. Buddha vending machines…..typ….

Den här figuren var ett minst sagt märkligt inslag i allt det heliga.

Och Yours Truly gjorde sitt bästa för att visa vördnad.

Ett tempel av den minimalistiska varianten. Mycket vackert och väldigt vitt…

…med en diskret utsmyckning.

Sri Lankacurry. Ätes med fördel ur ett bananblad. Jag kan garantera att det lät sig smakas.

Stolt pappa visar upp sina telningar. Det kan vara så att alla inte är hans, men det var svårt att kommunicera. Många lankeser talar en utmärkt engelska, men här gick jag bet.

Hundar finns det gott om, de ränner omkring i tusental och de flesta mår väldigt dåligt 🙁 Till skillnad från lösdrivande hundar i andra länder är de lankesiska hundarna vänliga och vill nog mest bara få lite TLC. En tysk kvinna driver ett hem för jyckar, där hon tar in, föder upp, steriliserar och avlusar dem för att sedan släppa ut dem igen. En och annan alltför klen eller skadad hund får stanna kvar. När jag kom dit överfölls jag av ett gäng väldigt kärleksfulla gatukorsningar som kämpade om min gunst: ”Välj mig, välj mig!” tycktes de säga…..men det kunde jag ju inte…..den dagen jag vill skaffa hund igen finns det gott om hundar utan hem på hemmaplan.

Då tackar jag för ert tålamod och säger adjö till Sri Lanka för den här gången. Nästa inlägg handlar om Christer Strömholm och hans fantastiska fotografier. So long!

 


 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.