SLIMH – Part 4

Nu rör det på sig vill jag lova. Hösten är på intågande och jobben hopar sig, så det är bästa att jag skyndar på med inläggen.

För några veckor sedan blev jag erbjuden ett chefredaktörjobb på en sprillans ny tidning som kommer se dagens ljus för allra första gången i mitten av oktober. First Class Magazine kommer att handla om allt som erbjuds på absolut toppnivå – tänk: FEMSTJÄRNIGT. Huvudsakligen kommer vi att ägna oss åt att skriva om exklusiva resor till spännande delar av världen, men utöver det ska vi skriva om annat som gör livet behagligt att leva. Alltså; lifestyle på en extremt hög nivå. Stay tuned!

På sätt och vis kan man säga att min fina resa till Sri Lanka faller inom den ramen, så här kommer del 4 av min följetong. Idag ska jag porträttera en helt vanlig vardag. Enjoy!

Patric och jag åkte in till Galle en dag för att utföra lite ärenden – precis som hemma med andra ord. Men till skillnad från ”hemma” finns här inte mycket att köpa, och dessutom tar allt väldigt lång tid. Man lär sig att tålamod är en dygd helt klart.

Första stoppet var Antikaffären. Den är huserad i en gigantisk lada och full av konstiga möbler i kolonialstuk. Det mesta var lite trasigt, men några inte alltför snabba killar såg till att laga saker så gott det gick.

Här kan man hitta det mesta. Vad sägs till exempel om detta konstfärdiga kassaskåp? Man kan aldrig vara säker på att saker som skall fungera verkligen gör det, men man kan sannerligen inte klaga på designen.

Vad sägs om denna förhistoriska vagga? Jag antar att det ska hänga ett myggnät från ”taket” och det är ingen möbel man flyttar på i första taget. Som det mesta i inredningsväg från kolonialtiden väger den ett ton!

Ett par lustiga bilar stod i en annan lada och såg övergivna ut. Den till höger känns knappast som det säkraste fordonet.

Som sagt, det är en veritabel skattkammare, men om man tror att man kommer billigt undan så får man tji. Ägaren kan trissa upp priserna rejält, särskilt om det kommer utbölingar (alltså vita människor)…

Så var det dags att köpa ett par kranar. Ägaren till VVS-butiken (hahaha) poserade stolt tillsammans med Patric, men eftersom han är så liten (och Patric så lång) ville han gärna stå på ett trappsteg :-). Vi valde ut våra kranar….

…och förpassades sedan till lagret för att få varorna. Vi fascinerades över att de lyckades hitta de exakta prylarna i gyttret.

På gatan utanför stötte jag på två kalvar som var ”up to no good”. De rotade girigt igenom några soppåsar och blängde ilsket på mig.

Alla människor ställde upp sig som tennsoldater så fort jag plockade fram kameran. Jag försökte verkligen få dem att slappna av och se lite mer animerade ut, men det funkade aldrig.

En byggarbetsplats. Notera armeringsjärnen på huset till vänster.

Några munkar drog förbi i en hisnande fart. Säkert sena till något bönemöte…..

Ingen tuk tukförare är värd sitt namn om han inte har överdekorerat sitt åk. Det ska vara tygblommor, girlanger, blinkade lampor etc etc. Det är knappt som man får plats i de rullande julgranarna.

En märklig affisch eller två för att förgylla tillvaron för oss passagerare är en bonus.

Exotiska kokkärl är väldigt populärt och eftersom det finns gott om sådana här butiker undrade jag stilla om det är meningen att man ska krossa grytan efter användning.

Stadsvyer.

Kommers. Nej, det röda gallret hyser inga djur (vilket jag till en början trodde). Det är snarare ”Out to lunch”. Fick faktiskt aldrig veta vad som befann sig därinne, men någon slags shop var det.

Ett typiskt restaurangkök (vilket det inte finns många av). Ser kanske inte så kul ut men tanterna var glada och curryn säkert jättegod!

Lyckades aldrig hitta ingången till detta gym….och inte en människa såg jag till på de 20 minuter som vi uppehöll oss på platsen.

Rusningstrafik. Det går undan vill jag lova och det är inte ovanligt att se en tuk tuk ligga upp och ner på gatan. Inte mycket till skyddsnät där inte!

Sista stoppet var hos den lokale skräddaren som syr upp precis allt för The Three By TPV. Det är varmt som i en bastu och utrymmet så litet att man måste gå ut för att kunna vända sig om. Men, han syr upp allt man kan önska. Och han gör det bra.

Efter den otroligt heta, dammig och svettiga dagen där ungefär hälften av ärendena blev uträttade (något som tydligen var ett rekord eftersom samtliga affärsinnehavare ofta på ”på lunch” – oavsett tid på dagen) var det en lisa att komma ut från det hektiska stadslivet. Ett litet dopp och vips så var man människa igen.

 

 

 


 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.