SLIMH – Part 3

Hej hej alla sommarglada. Det har gått eoner av tid sedan mitt förra inlägg, och nu är vi inne i augusti och sommaren går mot sitt slut. I min del av Sverige har vi knappast haft någon sommar, men personligen gör mig det inte så mycket – jag har haft det rätt underbart ändå 🙂

Idag ska jag berätta om min lilla safari i en av Sri Lankas många nationalparker, Yala National Park. Det är en av de största i landet och överträffas egentligen bara av Kandy som ligger ungefär i mitten av landet. Trots att Sri Lanka är en ganska liten ö (i storlek nästan i par med Irland) tar alla resor flera timmar på grund av usla vägar. Det finns en motorväg som är ca 3 mil lång, thats it!

Efter många timmars skumpande genom lantlig lankesisk idyll anlände vi dammiga och hungriga till utkanten av utkanten till Yala. Ja, så är det faktiskt. Man måste då parkera bilen eller – som i vårt fall – lämna Hiltonekipaget med tillhörande chaufför med order om att ….ja….bara vänta (stackarn! det blev en lååång väntan kan jag lova!) Därefter äntrar man en jeep som sedan tar en hela vägen runt på safarin. Om jag tyckte det hade varit skumpigt innan var det ingenting mot vad jag härnäst skulle få erfara. Jag kunde inte sitta på flera dagar eftråt.

Vi stannade till i den lilla shoppen som syns här bakom traktorn och köpte bananer…och ja…bananer. Det var det enda som fanns. Jovisst ja! Kex och chips hade de oxå 🙂

Jag tänkte att det nog var bäst att tömma blåsan, vilket visade sig vara dagens bästa idé. Toaletten var inte så fräsch men den gjorde susen. Toapapper är inget som lankesen vill slösa pengar på så en hink vatten att skölja sig med efteråt får duga. Vips, så blev man ren också.

Ett gäng glada apor välkomnade oss när vi anlände i vår fina Hilton-Audi. En av dem slet sig loss från gruppen för att med utsträckt hand ivrigt tigga godsaker. Den såg precis ut som en människa i miniatyr med sin långa arm. Hade jag inte snabbt stängt fönstret hade den säkert tagit sig in i bilen. Jag har hört att apor bits om de inte får som de vill, och jag hade sannerligen ingen lust att behöva uppsöka en icke-existerande akutmottagning där ute i buschen…

Mitt resesällskap för dagen var två svenska giganter till män (lankeserna såg ännu mindre ut än vanligt i dessa karlars närhet). Björn Holmgren och Martin Qvistgård var på blixtvisit från Colombo (Björn) och Sverige (Martin) och vi hade en riktigt kul dag tillsammans.

En liten varan (eller en stor ödla?) blev uppenbart generad av min närgångna kamera och gjorde sitt bästa för att smita iväg. Men jag hann få en bild som ni ser. Som det första vilda djuret på vår safari var jag naturligtvis ivrig som ett barn, men efter ett antal ödlor, fåglar, kossor och annat blev jag faktiskt ganska blasé. Jag hade ett enda mycket bestämt mål för dagen: vilda elefanter! Tror ni jag fick se några? Nå, stay tuned!

Den här killen spatserade lugnt förbi alla jeepar som trändgdes på de smala gulabruna grusvägarna. Han tycktes inte nämvärt besvärad.

Det gjorde inte denna stackars leopard heller, trots att den försökte ta sig en lur med ett 30-tal tutande jeepar med sammanlagt över 100 turister som tjoade och tjimmade…

Tydligen är leoparden en raritet och det är inte alltid man får korn på dem. När en ranger (guide) hittar en av de stora fläckiga katterna meddelar han samtliga jeepar som då alla kör i sporrsträck till den utsatta platsen. Då blir det så här……vilket i min mening blev ett bra mycket bättre foto än den stackars slumrande kissen.

Vi människor har en hel del att lära av termiterna. De bygger de mest magnifika (och stenhårda!) anläggningar. Om jag inte minns fel så ska det finnas något liknande bygge i de turkiska bergen – fast för Homo Sapiens förstås.

Påfåglar vimlade det av och de är alltid lika villiga att ställa upp sig för fotografering. Dock inte med stjärtfjädrarna utfällda 🙁 fast dem fäller de väl bara ut när någon snygg påfågels-urping glider förbi…? Jag vet inte så noga jag…

Som sagt…

Plötsligt fick vi sällskap av en riktig life size Varan som fick den förra lille rackaren att te sig synnerligen ointressant. Den här var väldigt uppseendeväckande och ålade sig lojt utmed jeepen. Minst 1,5 meter lång!

Ja, det var en hel del fåglar, men knappast några fjäderfän som vi är vana vid i Sverige. Den här liraren satt helt lugnt och torkade vingarna. Som de flesta djur på safarin var den väldigt långt borta, men har man bara en bra kamera kan man få skapliga bilder.

Så småningom kom vi till havet. Det är oundvikligt på en ö. Vi fick med ömma leder kliva av vår jeep och sträcka på benen en kvart eller så.

Här har de rest ett minnesmärke över de 3 gigantiska vågor som slog in över lilla Sri Lanka på domens dag den 26 december 2004, då tsunamin vällde in över ett flertal länder i Asien. Bara i Sri Lanka förolyckades minst 40 000 människor och vittnen berättade att vattnet forsade hela 2,5 km inåt land. Fy vad läskigt! Vi tog oss en tyst minut för alla offer och stämningen blev lite tryckt för ett ögonblick.

Martin och Björn blev lika berörda som alla andra.

En vattenbuffel är ingen cool typ om han inte har minst en fågel på huvudet. Den här ser kanske inte så road ut, men jag kan garantera att han älskar livet eftersom han kan svalka sig idet gyttjiga vattnet. Eller hon…..

Allt eftersom dagen rann iväg blev jag mer och mer modfälld. Inte en enda elefant hade jag sett och kände ett styng av besvikelse. Skulle jag bli utan?

Då uppenbarade de sig som genom ett trollslag! Skymningen var på ingång och först då (eller i gryningen) kommer de stora djuren ut eftersom det är svalare då. Det första gänget bestod av två honor med varsin unge. Den ena ungen var alldeles purfärsk; det kan man se på att den fortfarande har kvar den ulliga bebispälsen. Honorna gick tätt ihop med den allra minsta intryckt mellan sig – GULLIGT!

De var inte helt pigga på den enorma uppmärksamhet de skapade då vi turister likt galna paparazzis knäppte hysteriskt på våra kameror, så de vände och gick.

Men turen var med oss för en kort stund senare stötte vi på ett annat gäng som verkade ha hur kul som helst bland snåren. De fullständigt ignorerade oss, och jag fick en vag känsla av att de hånade oss på sitt tysta elefantvis – titta bara på de två till vänster! Någonting är sannerligen i görningen!

Det är en mäktig känsla att stå så nära djungelns härskare. De ser så beskedliga ut, men alla rangers var väldigt noga med att påpeka att elefanter inte är att leka med. Vi fick ABSOLUT inte kliva av eller slänga ut en lem eller två. Jag tappade naturligtvis min ena flipp flopp och var på väg ut för att hämta den, men det gick inte för sig. Vår ranger smet ut och ålande på mage snappade han upp min sko……personligen tyckte jag det var lite överdrivet men men….de vet ju bäst.

Sedan bar det av hemåt. Solnedgången var bedövande vacker och resan hem tog evigheter, Vi var trötta, ömma och dammiga, men OH så lyckliga. A job well done. Tack Björn och Martin!

P.S. En glad kille vid namn Viktor har kontaktat mig efter att ha sett mina inlägg om Sri Lanka. Han är en eldsjäl som arrangerar resor till spännande resmål. För den som känner sig sugen på en härlig tripp till tropikerna tycker jag att ni ska gå in och kolla hans sajt: http://www.serendiptravels.se.

Så här skriver han:

Anledningen till att vi exisiterar är att vi vill hjälpa folk att upptäcka Sri Lanka, som är ett så fantastiskt land, och helt enkelt ge oförglömliga upplevelser åt våra kunder där. Det ska alltid vara vår överordnade vision. Vi vill också att våra resenärer ska få en känsla för det lokala, och begreppet ekoturism ligger mig varmt om hjärtat även om vi än så länge inte har velat använda uttrycket i våra resor. Det är lätt att det går inflation i sådana uttryck och när vi erbjuder ett sådant paket vill vi vara helt säkra på att det fullständigt rymmer under defintionen ekoturism. Vi erbjuder för tillfället fyra olika paketresor – med lite olika fokus. Gemensamt för paketresorna är att de är individuella, dvs man bestämmer själv när resan ska äga rum. En privat engelsktalande chaufför och guide kommer också att ta resenärerna till olika städer, attraktioner, stränder osv. De vet ofta var det är värt att stanna på vägen osv, och kan hjälpa till med mycket praktiskt. Möjligheten finns också att skräddarsy helt sin egen rutt efter egna preferenser, många blir inspirerade av paketresorna som vi erbjuder och sätter ihop en mix av dem. Vi kommer att jobba hårt från och med slutet av Augusti för att hitta nya paket. Det finns så mycket på Sri Lanka – historia, dykning, golf, surfing, stränder, te, yoga, ayurveda, safari, camping, lyxhotell osv,osv. Vårt mål är att kunna erbjuda så mycket som möjligt, dock hela tiden med en touch av det lokala. Det är viktigt.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.