Österrikisk design rockar fett

Många av oss som är ordentligt insatta i den allmänna designvärlden har ganska liten koll på just österrikisk formgivning, men jag kan garantera att den håller minst lika hög klass som svensk, dansk eller holländsk design. På Designgalleriet kan alla som är intresserade titta in och sukta. Utställningen om 90 objekt pågår till den 29 september. 

En kristallkrona av modernt snitt funkar faktiskt. Det ligger många timmar av tankeverksamhet bakom den här vill jag lova!

Stefan Nilsson höll som vanligt ett animerat anförande. Han lyfte fram både Österrike och dess formgivare och hade för kvällen ordnat med vin och korv från olika delar av landet.

Några österrikiska designers var uppsluppna och stolta över sina alster, vilket inte var mer än rätt.

Caféer i Wien är tydligen platser där tiden står still, eller rättare sagt; det finns ingen tid. Man sätter sig ner med sitt kaffe och bara ÄR. Skön tanke för oss stressade svenskar, eller hur?

       Ett salt- och pepparkar i finurlig tappning. Det är en magnetisk kula som man liksom snurrar isär. Snygg som bara den då den rullar omkring på matbordet.

Det bjöds på gott vin i vackra glas och efter korven (som jag valde att inte plåta) fick oss varsin liten rosa godsak. Allt i samma sköna tappning.

Det fiffiga köksskåpet går inte av för hackor. Det sväljer det mesta i glas-, porslin- och bestickväg och när dörrarna är stängda tar skåpet knappt någon plats.

Utanför på Odengatan pågick ett streetperformance där tre unga män visade hur det går till när man böjer trä, något som österrikarna är väl kända för. Den här killen tog i så att jag blev lite ängslig. Skulle träet gå sönder och flärpa upp i hans ansikte…? Nej då, han klarade av den svåra uppgiften på ett mycket proffsigt sätt, men berättade att visst hade han råkat ut för en fadäs (och blåmärke) eller två i början av sin karriär. Jag säger bara AAAJJJJ!

Så här glada såg de ut när de hade lyckats tygla de trilskande slynorna……nej! Jag menar förstås slAnorna!

Ett läckert linoleumbord av designgruppen Breaded Escalope med plats för konst stod mitt i lokalen. Efteråt använder man bordet som bas för att göra tryck på en duk. Alla var välkomna att mejsla in ett konstverk. Det såg så lätt ut men tji vad jag bedrog mig, min katt blev inte riktigt så snygg som jag hade hoppats. Nåja….konst kommer i alla möjliga former….

En frukt- och grönsaksskål med avgjutning av en blomkål (ser det ut som) designad av mischer’traxler. Det ser märkligt upphöjt ut här men det är alltså en illusion. Uppe till vänster kan ni se mitt inte så lyckade konstverk.

En skivspelare som går på gummiband kanske kan vara något för vinylnörden.

Min vän och kollega Camilla Julner tog igen sig en stund i den bekväma betongfåtöljen

Esther är en ljuv hund som tog det hela med ro. Man kunde nästan tro att hon var en del av utställningen, men det försäkrade hennes svenska husse att hon inte var.

Fina byttor på österrikiska.

Fin inredning på österrikiska.

Fina glas på österrikiska. Just glas är ju stort därnere och titta vilka helt underbara karaffer med små pytteglas som stoppers. Ni som följer mig har ju fattat att jag är ganska glastokig och dessa skapelser tilltalade mig något alldeles extra.

Fin stol på österrikiska.

Den gröna sittmöbeln är en spännande historia. Designduon mischer’traxler består av Katharina Mischer och Thomas Traxler och de säger så här om projektet ”The idea of a tree” :

The length/height of the resulting object depends on the sunhours of the day.
winter = shorter objects
summer = longer objects

The thickness of the layer and the colour is depending on the amount of sun-energy.
more sun = thicker layer and paler colour
less  sun = thinner layer and darker colour

The correlation between input and output makes the changes visual and readable. The product becomes a three-dimensional ‘photograph’ of the time and the place where it is produced. After one day of winding the cotton structure can be ‘harvested’ off the machine. A few days, later the dried piece is finished by hand and a label, telling day and place of production, is placed on the evening side of the object.

Häftigt va?!

Curator för utställningen var begåvade och snygga Anna-Marie Hermann som är Marketing & PR Consultant på Österrikes Turistbyrå, och Norbert Kettner från Wiens turistbyrå sträckte stolt på ryggen.

Jag avslutar detta inlägg med min absoluta favorit designad av Breaded Escalope. Klockan står stilla på samma tid tills man drar i snöret. Då får man veta hur mycket den egentligen är. Och jag säger som Stefan: Måste man veta exakt vad klockan är hela tiden?


 

 

 

 



 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.