Elegi för Börje – Må han vila i frid.

Det har gått eoner av tid sedan mitt senaste inlägg och det finns en anledning till att jag har varit så frånvarande. Natten mellan lördag och söndag (kl 2 am) avled min katt och följeslagare sedan 15 år. Han hade varit sjuk ett tag och blev snabbt sämre. Det gick fort på slutet och jag hade en misstanke om att han aldrig skulle överleva helgen. Ni som har husdjur vet hur det är, man har något slags telepati med de små liven. Han genomled en dödskamp som jag sent (om någonsin!) kommer glömma – det var spasmer och bröl och jag var heeelt förtvivlad. Som tur var gick det snabbt och trots den hemska upplevelsen för mig (han var medvetslös som tur var) var det skönt att han fick dö hemma i sin älskade mattes famn. I soffan där vi har legat och gosat i så många år. Jag ska berätta lite om den mäktiga katten Börje och alla hans nio liv, och alla resor vi har gjort tillsammans.

Den 17 december 1996 kom den här lilla knodden till världen hemma i min garderob på Södermalm. Han hade tre bröder, alla med olika teckning och färg, och alla fantastiskt vackra. Pappan var en helig Burma och det tycker jag syns på Börjes grace (även om han var lite tjock ett tag).

Redan som liten var han en njutningsvarelse. Medan de andra kattungarna skuttade och jagade varandra valde Börje att kontemplera livet. Han älskade värme och hela sitt liv såg han till att hitta element att kränga in sig bakom, eller bara rätt och slätt lägga sig på.

De här bilderna är tagna i matsalen på värdshuset jag drev under sex år. Gästerna fick helt sonika acceptera att Börje var en del av möblemanget 🙂

I varma gosiga duntäcken (helst med mig eller dottern i) kunde han tillbringa hela dygn om man inte bäddade sängen. Börje gillade skarpt när jag var sjuk och sängliggande, då lämnade han aldrig min sida.

Han gillade att pussas och näst efter mig var det allt dottern som var den viktigaste personen i hans liv. Hon var bara sex år när han föddes.

Från Söder (där han faktiskt var utekatt, tro´t eller ej) flyttade vi till herrgården tillika värdshuset Holbonäs utanför Flen, och då började det ljuva livet på riktigt. Jaga råttor (nåja….) klättra träd och slumra på mjuka gräsmattor var något som snabbt föll den njutningslystna killen på läppen (eller man kanske ska säga morrhåren eftersom det är en katt…?).

Genom åren kom och gick ett antal andra katter, och alla blev de omedelbart omhändertagna av den moderliga Börje. Han slöt dem till sin barm och blev inte så lite bestört när de små liven försökte dia. Undra på att kattungarna blev förvirrade, de trodde ju de hade fått en ny mamma (vilket de på sätt och vis hade). Tyvärr är det ganska stor omsättning på katter på landet, men medan de andra försvann till skogs eller blev överkörda, höll Börje fortet. Här med Morris och Zowie.

En solvarm stentrappa måste man ju bara slappa på! Med Zowie.

Även hundar kom och gick – Börje överlevde två stycken, och fast han egentligen inte var särskilt förtjust jyckar förstod han att man måste hålla sams. Men…det var inte alltid så självklart. Här med Lycka som gick ur livet för två år sedan.

Börje var helt fenomenal på att klättra och – framför allt – hoppa. När han var som spänstigast kunde han lätt hoppa två meter rakt upp i luften. Och trots att han var en bjässe var han otroligt smidig. Aldrig att Börje rev ner en blomkruka eller vas – aldrig!

Snacka om cool kille! Här var vi ute på promenad, det tyckte han var kul om man inte gick för fort. Då kunde det bli ett himla gnäll!

Börje var extremt social så det passade honom verkligen att bo här hos mig som har så mycket middagar och fester. Då var han alltid i centrum och valde ut en person eller två som fick äran att få hans odelade uppmärksamhet hela kvällen. Jag kan lova att vi är många, många som sörjer honom 🙁

Ibland kunde det komma främmande hundar på besök. Det gillade han inte!

Och inte så sällan satte han sig på platser där han ansåg att hans skönhet kom till sin rätt.

Golvvärme i badrummet var en riktig höjdare. Det tärde på benmusklerna varje gång jag tvättade mig eller borstade tänderna eftersom jag aldrig hade hjärta att flytta på honom.

Min skrivbordsstol var oxå populär. Faktum är att alla platser jag uppehöll mig på var prio ett. Det är kärlek det! Undra på att jag är singel, var hittar jag en sådan människo-man?

För sex år sedan kom Picasso in i våra liv. Börje blev överlycklig över att ha en ny ”bebis”. Det är bara det att den här bebisen växte och växte och växte och blev tillslut jättestor! Trots det behandlade Börje honom som ett barn ända upp tills han blev sjuk. Picasso har aldrig skaffat sig vare personlighet eller självständighet, så ni kan ju tänka er hur han mår just nu – just det, PYTON! Men han tillhör dottern så han ska strax få flytta till Uppsala och umgås med studenter.

Nämnde jag att han var lite tjock ett tag?

För fem år sedan flyttade vi tillbaka till stan. Katterna hade (har) en liten gård att uppehålla sig på och gissa om lyckan var fullständig när föreningen anlade en gigantisk kattlåda! Börje var inte sen att inviga den, men tyvärr visade det sig vara en rabatt så det var inte så populärt…

Favoritplatsen näst efter elementen var den gigantiska mjukiskrokodilen som min nyfödda dotter fick i present av sin mormor för 21 år sedan. Den adopterade Börje omedelbart och sen var det kört. Den var – och kommer alltid att vara – Börjes krokodil. Det är knappt att jag kan titta på den faktiskt…

Som sagt…alla viloställen är bra, bara de är mjuka eller varma (helst både och).

De sista åren tunnades han ut lite och återgick till sin ungdoms slankhet. Då fick ha plötsligt en himla massa mer energi och blev den där lekfulla katten som han aldrig någonsin hade varit tidigare. Stackars Picasso säger jag bara…inte en lugn stund!

Och på slutet var han sliten. Inte undra på för en katt som hade gjort av med åtta liv och ändå lyckats hålla sig i trim. Jag har haft många djur i mitt liv men ingen kommer i närheten av Börje. Vi hade en kärlekshistoria som var helt otrolig och det är svårt att fatta att någon som har varit med mig sedan jag var ung och vacker nu inte finns mer. Den 8 januari 2012 gick han ur tiden, men han fick göra det hemma med mig och det är i alla fall en liten tröst.

Cirkeln är sluten

Nu tycker ni säkert att jag är överdrivet sentimental och det skiter jag fullkomligt i. Jag älskade Börje, han var min och jag kommer definitivt aldrig någonsin mer att ha en katt som han. Jag vill passa på att tacka Bagarmossens djursjukhus som tog hand om mig på ett mycket ödmjukt sätt när jag kom in med Börjes kropp för kremering i söndags. De var förstående och varma och jag kan verkligen rekommendera dem, främst tack vare den fina personalen. Om två veckor får jag Börjes aska tillbaka och då ska han få en begravningsceremoni värd en kung. Jag kommer aldrig komma över honom, utan här handlar det om att lära sig leva med längtan och tomheten.

Nu när jag har fått denna tjocka, kletiga klump av sorg ur mig kan jag återgå till min vardag, så jag kan locka er med att nästa inlägg kommer att handla om Anton Corbijn och hans skitsnygga porträtt som från och med den 14 januari visas på Fotografiska.

Låt oss alla skänka en liten tanke till alla våra nära och kära som inte längre finns i livet.

For absent friends


 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Elegi för Börje – Må han vila i frid.

  1. Anna Holmberg skriver:

    Fint, innerligt och minnesvärd dokumentation över en Cool Cat´s Life…

  2. elo skriver:

    <3<3<3

  3. Marg skriver:

    Stackare, det är så sorgligt när det sker efter så låååång tid, kram

Kommentarer inaktiverade.