Evitas kammare

I april var jag sjuk mest hela tiden. Jag drabbades av det där förfärligt grymma viruset som slog sina vassa klor i många människor. Det tog hela tre veckor att bli av med, och det gjorde mig både rastlös och lite lynnig. Detta ledde till att jag missade många fina pressvisningar och glammiga mingel. Pr firman Ekpr och jag har ett ganska nära samarbete och Madeleine Ek var söt nog att bjuda in mig till en privat visning när jag kände mig lite bättre och jag var förstås snabb på att nappa.

Deras showroom som ligger på Västmannagatan var rena godisaffären, men både hårda och mjuka ”paket”. Vad sägs till exempel om hyllan från Maze som från början blev känd för sina roliga klädhängare och krokar.

Grytan som står på elefantpallen är en snillrik uppfinning. Med Nordic Cooker är spisen överflödig. Allt går att laga i kastrullen och det enda som behövs är elektricitet. Det går att förprogrammera så att maten är klar när man kommer hem från jobbet. Smakupplevelser förhöjs och många vitaminer och mineraler bevaras tack vare den låga temperaturen och att maten lagas under lock, super! Och för att fortsätta på den praktiska ådran så är The O bag av italienska Fullspot lika smart som grytan. Bodyn finns i 20 ärtiga kulörer och man kan byta handtag allt efter behag. City, beach eller shopping.

Hur cool är det inte med mattor och kuddar gjorda av gamla jeansmärken/loggor av skinn? Här har man samlat både det ena och andra och recyclat på en synnerligen innovativ nivå. West Department har legat i. Skorna kommer från Apair.

Ett lite annorlunda sätt att visa klockor på de ser gamla ut men det är de inte. Svenska företaget Nic & Mel har designat. De har även snygga, mycket manliga skinnprodukter och annat smått och gott.

Echo tillverkar fiffiga handskar som funkar på alla touchscreen apparater. Med ett färgglatt sepctra av handskar i ull, skinn och kashmir som gör att man med det speciella eLink tyg på pekfingret och tummen kan använda sin iphone, ipad eller annan pekskärm utan att ta av sig handsken. Jag fick ett par av min dotter i julklapp och det funkar faktiskt! T.h. orange porslin från Fratelli Coli, bruna muggar från Ylva Skarp, klockor i silikon/metall från DOME.

Yummie, härliga hudvårdsprodukter!

Även dessa scarves (eller bandanas) kommer från Nic & Mel som kör hårt med sin vintagestil.

Fina fjärilssmycken från ko-ko-no

Rusta börjar komma upp sig i den tuffa konkurrensen om inredningskunderna. Borta är det billiga krafset från förr, numera lanserar varumärket fina designprylar.

T.v. Jättefina lovikkasjalar från Heart of Lovikka. T.h. Ursnygga rockar från Vintage by Fé. Dem är jag alldeles speciellt förtjust i Ta en titt på hemsidan för de har verkligen mycket snyggt.

Fler skor från Apair.

Den tjusiga stylingen av showroomet gjordes av begåvade och mycket trevliga Maria Nordin & Annika Nordström.

Se bara så fint hon har bäddat med prickigt porslin och grytor från Eva Braun, pläd från Ceannis & sammetskuddar från Himla.

Tuffa väskor från svenska NYPD.

Som sig bör i ett effektivt showroom är en hel vägg täckt med tidningar, där finns allt man kan tänka sig vilja läsa om. Med detta vill jag säga hejdå för idag. Ha en fantastiskt Kristi Himmelfärdshelg

Ni som följer Evitas Kammare kanske kommer ihåg mitt inlägg i december om Anki Gneib och hennes fantastiska träljusstakar modell gigantiska. Jag är besatt av dem och just nu finns de faktiskt att beskåda i gången till Östermalmstorgs T-banestation. Supersnygga helt enkelt. Idag ska bjuda på en rolig liten historia om stakarnas – som heter Holy - födelse långt upp i norra Finlands urskogar, och deras resa till civilisationen. De små heter för övrigt Holy Moly och passar oss som inte har en stinn plonka.

Som ni ser så är det rätt folktomt i dessa trakter och Ankis sambo Kristian Pohl och hans kollega Eirik V Johnsen (se mentalpropell) gjorde en roadtrip för att hämta hem de svarvade ljusstakarna. De är båda fotografer, utbildade inom dokumentärfotografi på Nordens Fotoskola, och passade naturligtvis att dokumentera hela händelseförloppet.

Klädda i kostym med solbrillorna på påminde de vagt om CIA-agenter och befolkningen däruppe i Ostrobothnia visste inte vad de skulle tro om de stiliga Stockholmsherrarna. Kristian berättade för mig att de fick ett minst sagt ljummet mottagande när de klev in på den lokala haket. De grovhuggna invånarna var både hotfulla och respektfulla; Å ena sidan var kostymerna ena riktiga utbölingar vilket bäddade för en trevlig stund av äkta finländskt slagsmål, å andra sidan kunde de ju vara äkta agenter och då var det knappast något läge att bråka med dem.

När killarna ger sig ut på sådana här specialuppdrag kallar de sig SX-70 Europe projects. Projektet går ut på att förändra omgivningen genom att placera kostymklädda figurer i den. Helt klart underhållande  :-) Här ser vi dem vilse i de finländska skogarna….”hmmm…ligger det en fabrik här någonstans…?”

Här inspekteras produkterna på fabriken. Jag undrar stilla vad som rör sig i huvudet på killen till vänster….

Helst ska ansiktet inte synas.

De ville utforska hur Holy interagerar med ödemarken i Sievi.

De iscensatte olika händelser.

Kostymklädda karlar eller inte, jag tycker Holy står sig fint mot den ödesmättade nordfinska omgivningen. En omgivning som definitivt behöver något attraktivt för älgar och andra lösa vilddjur att vila ögonen på.

Så småningom var det då dags för den lååånga resan till Stockholm. Betänk att varje ljusstake är gjord av gediget trä rakt igenom. De väger massor!

Eeeeehhhh…vänta nu….?

Efter ytterligare några ”twists and turns” hittar man slutligen en asfalterad väg. Väntar på skjuts.

Att transportera dessa giganter gav Kristian och Eirik en helt ny infallsvinkel i betraktelsen mellan fysiska objekt, människor och landskap. Jag är inte riktigt säker på vad de var ute efter men personligen skrattar jag gott och ser stor humor i deras upptåg.

Så var då stakarna äntligen på plats i svenska hufvudstaden och arbetet med måleriet kunde börja. Nu finns de till salu på NK Inredning, de stora kostar runt 15 000 kronor, och de små cirka 1 500 kronor. Ciao så länge!

Alessi går inte av för hackor. För de flesta av oss tillhör varumärket en svunnen tid, under 80- och 90-talen ville alla ha en Alessikanna, juicepress eller fruktskål hemma. Sedan blev det tyst, väldigt tyst, ett tag. Personligen träffade jag Alberto Alessi för ett par år sedan då jag intervjuade honom för Vårt Nya Hem. Det enda han egentligen ville prata om var de beröringsfria kranarna (som bara finns på krogen än så länge) och hans nya hobby; vingården. Som jag förstod det skulle första skörden stå klar till hösten 2012, och vinet kommer inte att heta Alessi. På den punkten var han mycket bestämd.

Formgivaren Mario Trimarchi har designat en spännande kollektion accessoarer för hemmet. Han kallar den La Stanza dello Scirocco och bakgrunden är en skön historia:

Inspirationen kommer från den abstrakta och stilla atmosfären på en magisk plats. I de stora gamla husen på Sicilien byggdes förr ett rum mitt i som var omgärdat av andra rum och helt fönsterlöst. Detta för att man skulle ha någonstans att ta vägen när den ondskefulla Sciroccovinden nalkades. Sciroccon är en jävelusiskt het vind från Afrika som dränker hela ön i sand. Dessutom är den en hejare på att starta skogsbränder. Alltså byggde man Siroccorummet för att familjerna skulle ha någonstans att söka skydd från sanden.

Marco beskrev sina produkter som ett korthus som har utsatts för Sciroccon. Sönderblåst och de olika bitarna ihopsatta hipp som haver (fast så enkelt är det naturligtvis inte, alla som känner en formgivare vet att det ligger tusentals timmar av tanke och arbete bakom varje föremål).

För det är ju klart att han har vänt och vridit på varenda ”kortlapp” tills han har fått till de perfekt avvägda formationerna och ljuskäglorna. Personligen har jag en liten värmljusstake som ger fantastiska skuggor. Vackert!

Men det är inte bara Marcos häftiga design som står i fokus den här säsongen. Alessi har även bjudit in en rad andra formgivare att utöka det ständigt växande sortimentet av formstarka produkter. Brickan Clouds Root tillhör serien (Un) Forbidden City som är ett samarbete med Beijing Industrial Design Center. Design Wang Shu.

Coola brickor. Hoprullbar bordstablett/bricka Jane av Liu Jiakun. Bricka i flera etage Floating Earth av Ma Yan Song. Bricka format som ett gigantiskt löv A Lotus Leaf av Chang Yung Ho. Begåvade kineser vill jag lova, det ligger månader av hårt arbete bakom varenda produkt.

Ytterligare praktiska prylar för hemmet presenterades. Detta knivset med skärbräda är en dröm. Tatau-setet består av fem exklusiva knivar i ett block av bambu. Skärbrädan har en snillrik liten låda i termoplastik undertill som effektivt samlar smulor och fungerar som en förvaring för brödkniven när den inte används. Design av de äkta makarna Anna & Gian Franco Gasparini.

Jättesnygga tallrikar i plåt som ser ut som skrynkligt papper (eller skrynklig porslin…). Den katalanska formgivaren Lluís Clotet har designat och med hjälp av färgkonsulten Claudia Raimondo har han lyckats få till en glasyr som är helt vattentätt; dropparna rinner av som vatten på en gås. De tre delarna heter Foix, Sarrià & Port.

Ape är en fiffig samling skålar och fat som tillsammans med en bricka utgör det perfekta serveringsupplägget för allehanda snacks. Den rostfria behållaren är till för olivkärnor och annat mindre avfall. Man kan tro att de olika delarna sitter ihop men det gör de inte. Design 2012 av Giulio Iacchetti.

Stor märklig vas med plats för ett helt fång blommor. Aldo tillverkas i vitt eller svart och har en oregelbunden, asymmetrisk form, samtidigt som hela ytan är perforerad så att man kan se glimtar av den terracottafärgade insidan. Formgiven av Massimiliano Fuksas.

Sist men inte minst tycker jag att varje hushåll bör ha en serveringssked för risotto hemma. Design av fransyskan Inga Sempé och mycket mycket elegant.

Så där ja, detta inlägg satt långt inne eftersom jag fick besked om ett tragiskt dödsfall i förra veckan. Min bästa vän Martin finns inte mer, men trots sorgen måste man ju ändå fortsätta leva sitt liv som vanligt. Nu sitter han på ett ulligt moln däruppe tillsammans med de andra änglarna, och önskar att vi vore lite gladare. Det går inte så fort och tankarna är ofta på annat håll, men håll ut! Jag kommer igen!

R.I.P Martin Sörling. 25/1 1958 – 26/4 2012

Så var det dags för ett inlägg om senaste stjärnskottet på Fotografiska. Den 19 april fick pressen en liten förhandsvisning av Helena Blomqvists mytiska bildvärld. Helenas arbeten är en samling drömmar, mardrömmar, tidningsurklipp, gamla fotografier, myter och sagor. Hon arbetar ofta i serier där vi kan följa karaktärerna i olika äventyr. Bildspråket är inte alltid lättsamt utan det går ofta ett stråk av melankoli och förtvivlan genom fotografierna som ofta är surrealistiska såväl som sagolika. Helena har ett alldeles eget sätt att bygga upp sina bilder:

–”Jag jämför den konstnärliga processen det innebär att skapa en bild med den som filmregissör går igenom. Jag börjar med idéskisser för att sedan gå över till att sy kläder till modellerna. Nästa steg i processen är att leta miljöer för att sedan ta bilder i dessa.”

Bilderna i den här serien – ”The Elephant Girl”  - är inspirerade av dokumentären Grey Gardens. Filmen  skildrar en fattig societetskvinna och hennes dotter som bor i ett förfallet hus i fashionabla Hamptons i USA.

Helena berättade för den församlade pressen om det ytterst noggranna och tidsödande arbete hon lägger ner på varenda bild. Hon kan tillbringa månader med att tillverka modeller och miljöer för att sedan skapa den rätta stämningen i Photoshop. Varje foto är en historia i sig – inte bara gällande motivet utan även arbetet som det har sprungit ur.

Journalisterna var minst sagt fascinerade av vad Helena hade att förtälja, inte minst jag. Även Jan Broman, grundare för Fotografiska hade ett och annat att säga:

– ”Vi ser en ny generation fotokonstnärer ta plats nu. Det vänder det dokumentära ryggen och bygger egensinninga världar, ofta självbiografiska, där foto, modeller och scenografi blandas och förstärks av utsökta platser och miljöer. Helena Blomqvist är en av de starkaste inom denna genre och vi är fantastiskt glada över att nu visa en stor retrospektiv över hennes konstnärskap”.

Det är ingen lek om ni trodde det! Helena inspireras mycket av sina drömmar och även av alla hemskheter som sker i världen. Flygolyckor är ett ämne som står henne nära om hjärtat och det kan man märka på hennes serie bilder som alla innehåller olika stadier av en flygkrasch och/eller flygraid.

Det ligger en rätt jobbig stämning över många av hennes verk, och det är ju det som är meningen. Helena vill att vi ska bli berörda. DET blir man , kan jag lova!

Som den här till exempel där man i dimman kan skönja ett flygplansvrak bakom de forlorna flickorna. Bilderna ingår i serien ”The Dark Planet”.

En annan serie - The Last Golden Frog – är dedicerade till utdöende djurarter. Hon vill visa människans oförmåga att ta ansvar för sina handlingar. Här är ”The Last Giant Octopus”.

Inspirationen kom från en historia hon hade fått berättat för sig om en utdöende grodart. Den sista lilla grodan (en hanne) satt och väntade och väntade på att det skulle dyka upp en dam till honom, men eftersom han var den sista kvar i sitt släkte väntade han förgäves och blev tillslut gammal och dog. Jättesorgligt, men man får vara tacksam över att det finns begåvade människor som kan öppna ögonen på oss som tillhör arten som är ansvariga för att alltfler djur upphör att existera.

En annan serie – The Dark Planet –  skildrar den hopplöshet som genomsyrar den svåra tid vi lever i. Här ingår även porträtt på starka kvinnor.

Helena framför ”Woman with Ravens”. Hon ser själv ut som en tavla här, eller hur?!

  Även dessa ingår i ”The Dark Planet”.

En annan serie heter ”The First Woman on the Moon” där varje foto skildrar kvinnor i typiska mansroller. De svartvita bilderna känns gammeldags samtidigt som de är oerhört moderna.

Så kila iväg till Fotografiska och ta god tid på er när ni tittar på Helenas foton, det här är ingen utställning man hastar igenom. Det är fritt fram till den 3 juni.

När en Eva blir sjuk blir hon ganska liten och ynklig. När en Evita blir sjuk blir hon bara arg och rastlös. Så med båda dessa personligheter i bagaget uppbådade jag lite kraft för att ge mig ut i regnet till ett par pressvisningar. Tyvärr missade jag nästan allt i förra veckan men Jungs Showroom ligger alldeles i närheten, och med mycket möda och ett stort antal Treo lyckades jag med konststycket att ta mig dit.

Här visades mycket fint – både exklusiva och knasiga kläder och accessoarer. Det fanns många varumärken att botanisera bland men jag var ju så svag att jag bara orkade med några.

Stylingen av Ida Klamborns kläder var effektfull i all sin enkelhet. De intrikata vecken fick plaggen att se ut som om de vore gjorda av papper – tänk ORIGAMI! Men det är de naturligtvis inte. Väldigt speciellt. Ida har en rad fina utbildningar bakom sig och även en hel del priser. Jag skrev om henne redan i maj förra året när hon deltog i Chevrolets designtävling, som hon sedermera vann!

Tiger of Sweden har överträffat sig själva den här gången. Till hösten kommer en uppsjö av ursnygga kläder. Som de här skorna av päls till exempel..

Två snygga ytterplagg för damer signerade Tiger. Den vänstra kappan finns i flera färger och doftar svagt av sextiotal. Den till höger är längre fram än bak och hur snygg som helst på.

Även ni herrar kan se fram emot en stilren Tiger-höst. Kavaj till vänster finns i flera färger och jacka special till höger är just…..special… i skinn och filt.

Den här lilla läckra sammetsjackan kommer också den från Tiger och jag kände att jag ville ta den med mig hem. Passar till precis allt så här års. Tycker ändå att den borde vara fodrad, särskilt eftersom det är Tiger.

En helt bisarr jacka för barn med nallar påsydda på ärmarna. Vet inte, men det ser lite klumpigt ut och barnen lär ha vissa problem med att röra sig fritt. Signerad Jeremy Scott.

Och naturligtvis finns det matchande skor

Jeremy Scott designar inte bara konstiga barnkläder, utan även ett och annat snyggt vuxenplagg. Skinnjackan här är av allra finaste läder och föll mig i smaken.

Jung serverade färgglada drinkmixar. Schweppes har nyss kommit ut med färdigblandad Mojito och Cosmopolitan. Alkoholfria såklart, men med en skvätt rom eller annan sprit + en kvist av något grönt (mynta till Mojito är ett självklart val) har man en färdig cocktail på ett litet kick. De är lite väl söta (vadan detta evinnerliga socker som genomsyrar all mat nu för tiden!?) men de ser fina ut.

Diesel bjöd på lite coola prylar. Finns ute i butik till hösten så ni får allt ge er till tåls.

Glasögonexperten Johanna Davidsson visar upp ett par bågar som är helt i min smak. Vem vill inte ha ovala svartvita brillor i höst!? Om man inte passar så bra i glasögon (vilket jag inte gör) ska man åtminstone ha en lite udda modell. Vi kan inte alla vara som Johanna som passar i allt! Dessa kommer från Tru Trussardi, ett exklusivt märke som även gör kläder och väskor.

Det är modernt med klumpiga skor igen, nu ska de helst ha ”klacken” inbakad, vilket gör att skorna ser ännu större ut än de gjorde för 10 år sedan då alla unga tjejer klampade fram i jättepjuck. Det var inte helt ovanligt att de små liven snubblade och bröt anklarna. Numera är skorna i allafall lite elegantare. Svenska Andrea Reschia har designat.

Ok, Adidas har inte legat på latsidan med att utveckla ännu mer knasig design. Minns ni skorna jag visade förra året? Varumärket fortsätter att utveckla sin tokiga linje vid sidan om de vanliga jumpadojjorna.

När det började snurra i huvudet kände jag att det var dags att gå hem, mer än så här orkade varken min kroppe eller mitt huvud med. Men ödet ville annorlunda. Vid utgången stod en kille som pysslade med hår, och ville hemskt gärna pyssla med mitt. Jag var tveksam på grund av: A. mitt virus och B. mitt skitiga hår som satt på kvist. Men han gav sig inte och lyckades med lite lock och pock få ner mig i stolen.

Tomas Edlund gav mig en make over som heter duga och vi hann bli riktigt goda vänner under den timme som jag satt där. Jag blev uppklippt, lockad och fin och innan jag gick fick jag en kasse full av fantastiska produkter från Wella, ett varumärke som Tomas representerar. Han berättade att han har en salong som heter Hos Tomas på Engelbrektsgatan 3, och det lutar åt att jag smiter dit när det är dags att piffa upp frisyren. Jag kan gå i god för hans skicklighet, och dessutom är han genomsympatisk. Ibland måste man kunna se saker för vad de är – i det här fallet var det verkligen en Divine Intervention med tanke på hur uselt jag mådde; någon däruppe tyckte jag förtjänade lite TLC

Gissa om jag kommer vara fin i sommar! Det är perfekta produkter för min tjocka trassliga kalufs, och nu när jag har fått en lektion i hur man använder en locktång (faktiskt inte så lätt som man kan tro) kan jag bli extrafin till fest

Ja, då är det bäst att jag snabbar mig på den här gången eftersom Auktionsverket har sin Moderna-auktion nästa vecka – 25 & 25 april. Den här gången är det en hel del fin inredning som erbjuds och jag blev ganska fäst vid……ja….nästan ALLT…som den lilla materialist som jag är

Mycket av inredningen kommer från Ingmar Bergmans hem som han delade med sin första fru Käbi Laretei. Vem vill inte sitta och fundera i Bergmans Svenskt Tenn/Josef Frankfåtölj? Där har många idéer fötts. Den slitna pallen kanske inte känns så het, men även den har tillhört den store mästaren.

Hans Henrik Brummer, Konstexpert med stort K berättade för oss om den spännande GAN-målningen som prydde dagens hedersplats. Tavlan heter Katarinahissen och är målad 1915. Man kan säga att den var väl före sin tid. Dedikationen på baksidan lyder: ”Till Jack från hans Gösta 12 juni 1916”. Herr Brummer är en aktad man i konstkretsar, 2004 fick han motta Svenska Akademiens Kungliga pris.

Den här känner vi igen, men det är inte alla som vet vem som har skapat den, eller varför. Carl Fredrik Reuterswärd är konstnären bakom ”Non violence – In memory of John Lennon”.

Lennon dog som bekant den 8 december 1980. Det var en ledsam dag för många Beatlesfans och jag minns det som om det vore igår. Pistolen är signerad och numrerad CFR 36/75. Utrop 50 000 – 60 000 kronor.

Hela den samlade presskåren ville ta del av herr Brummers historier.

Som vanligt hänger det konst i långa rader, och varje tavla har sitt pris – oftast i den övre klassen.

Får det lov att vara ett Superellips-bord, design av Bruno Mathsson & Piet Hein för Fritz Hansen? Alltid lika aktuellt och detta är ett original! Y-stolen av Hans J. Wegner är lika het idag som då. Glasen är supervackra i sin skirhet, det är serien Windsor av Simon Gate och omfattas här av massor av delar. Utrop för rubbet 8 000 – 10 000 kronor. Ett klipp!

Ytterligare en Wegner – soffan heter Getama och är designad 1955 och håller måttet än idag (vilket måste sägas om all dansk 50-talsdesign). Soffbordet Capri är lite udda, det är formgivet av Johannes Andersen på 60-talet.

Lite modern konst förhöjer vilken vägg som helst. Tv. Sven Alfons Initialer.                    Th. Fernandez Arman Cavaquinho.

Statue of Liberty är även den skapad av Aman, supercool tycker jag! Utropet ligger runt 100 000 kronor.

Flera Daliskulpturer finns till försäljning. Här är två av dem. Min mamma älskar Dali och om jag hade råd skulle jag ropa hem den till höger som heter Venus à la tête de rose. Såååå cool! Tv. The birth of animals.

Mer konst. Tv. Isaac Grünewald Morgonen, Roquebrune. Otroligt vacker tycker jag. Th. Stellan Mörner Musik i sommarkvällen.

Mer inredning. Tv. en vacker njurformad byrå av Axel Larsson 40-50-tal med rolig bordslampa av Josef Frank. Th. Bruno Mathssons stol Eva (passande) från 1941 och en helkul golvlampa (det finns 2) Stilnovo, italienskt 50-60-tal. Jag hade en gång en Eva-stol som en galen man sparkade sönder på en fest Det gör ont i mig varje gång jag ser stolen.

Det var inte bara jag som gick med kameran i högsta hugg. Även min fotoglada väninna Helen Magnusson passade på att föreviga konst och inredning som snart inte kommer finnas till allmän beskådan.

Whooohooooooo! En optisk illusion på hög nivå! Victor Vasarely Saman. Finns en blå oxå….Högt utrop: 250 000 – 300 000 kronor.

Från den lilla ljusgården kan man titta ner på möbler och konst och får på så sätt ett annorlunda perspektiv på tillvaron.

Ytterligare en matsalsmöbel. Superellipsbordet är jättelångt och flankeras av ett gäng Sjuanstolar som ju alla känner till.

Två roliga lampor. Tv. italienskt 60-70-tal Vistosi med ställning i vitmetall och ”prismor” i vitt glas. Th. roligaste lampan och helt i min smak. jag ser den som en föregångare till den så överskattade Arco-lampan. Arbetslampan Triplex är formgiven så tidigt som 1919 av Johan Petter Johansson och kan monteras i taket eller på väggen. F.ö. blev Johansson känd som skiftnyckelns uppfinnare. Det var ingen liten bedrift!

Min gode vän Alexander poserar vant framför ett konstverk av Mårten Andersson: Slädfärd – Jägaren och hans torn.

Avslutar med denna helfigurspegel från Italien. Hade en gång en likadan fast mycket mindre. Eftersom den försvann ut i intet hoppas jag att den var en kopia……bye bye for now.

K&Us är ett klädmärke som enbart håller sig till naturmaterial och sustainability. Jag citerar: ”Sedan K&US grundades har hållbarhet varit ett ledord för oss. Därför väljer vi att arbeta med naturmaterial och gör allt vi kan för att tillverkningen av våra kläder ska påverka miljön minimalt.  Hållbarhet genomsyrar hela vår företagskultur och vi är till exempel noga med att bara använda lågenergilampor och påsar av återvunnen plast i våra butiker.” Och som ni vet vid det här laget så appellerar hela miljöaspekten till mig i stor stil. Dessutom är deras klänningar, toppar och kjolar superfina!

Materialen är ull, linne, stickat lin och bomull och det bästa av allt är att kläderna är riktigt prisvärda!

För inte så länge sedan öppnade de upp en ny butik i hörnet av Hornsgatan och Götgatan – perfekt läge måste jag säga! Vi bjöds på hälsofrukost och fick höra små tal av alla inblandande – från skaparna av märket till ariktekten som hade designat den flotta butiken.

Stämningen var på topp som ni kan se och jag blev kvar mycket längre än jag hade tänkt mig.

Det lustiga med linne är att plaggen ser helt platta ut när de hänger på sina glagar, men så fort man får på sig en klänning eller topp formar den sig efter kroppen på ett synnerligen sensuellt sätt. Strunt i att det lätt blir skrynkligt; det är svalt, skönt och skitsnyggt! Jag stod länge och fingrade på en vacker ljusblå sommarklänning, men slog inte till, tyvärr. Det ångrar jag nu med tanke på att jag hade fått 20% avdrag eftersom det var invigning av butiken.

Superläckert…men om jag inte minns fel så kommer dessa plagg först till hösten…

Huvudkollektionen designas av Marie Karlberg (t.h.) som är ägare och grundare av K&Us. Moderna klassiker som har tolkats med Maries förkärlek för sportigt och etniskt mode utgör grunden i huvudkollektionen. K&Us Carro designas av Caroline Asplund som tidigare har jobbat på H&M. K&US Carro är en reflektion av Carolines egen starka känsla för stil och är ofta inspirerad av preppy- och 70-talsmode i en uppdaterad tappning.

Vid sidan om de vackra kläderna har tjejerna bjudit in Carina Bodelson Lönn att salutföra sina egna örtprodukter för hud- och hårvård. Alla ingredienser kommer från växtriket och har en hög procent ekologiska råvaror. Företaget heter Valleberga Örtprodukter och för dagen var det rabatt även på dem.

Flaskor och burkar finns i två storlekar, och det var verkligen svårt att välja. Carina har även en nätbutik där man kan handla till vettiga priser.

Carina tillverkar alla sina produkter själv och jag vet vad det innebär, eftersom jag har en syster som är aromaterapeut och höll på med samma sak under många år. Det är lite som att laga mat faktiskt, och på samma sätt gäller det att hålla tungan rätt i mun då eteriska oljor är potenta och inte att leka med. Carina säger:

” Jag tillverkar alla produkter för hand i min verkstad i Bergkvara. Råvarorna kommer från naturens eget skafferi. De fantastiska örterna, de näringsrika kallpressade vegetabiliska oljorna och de subtila men kraftfulla 100 % rena eteriska oljorna är basråvarorna i min tillverkning. ”

Såklart var jag tvungen att pröva och jag blev ”hooked”. Nu är de slut och jag har blivit beroende, så det blir till att titta in på hemsidan och beställa mer. Jag har lite torr hud och både de här produkterna gjorde susen för mitt ansikte. Ansiktsvattnet bör man köpa i en stor flaska för den använder man flera gånger om dagen nu när det är kallt ute – mera fukt åt folket!

Det var sannerligen ett tag sedan jag gjorde ett inlägg, men det har varit otroligt mycket jobb och däremellan måste jag sova, äta, motionera och göra annat kul. Men nu är det då dags igen Och det blir lite mer konst idag. Virtuell konst!

Sov du lilla videung av Elsa Beskow

Google har nästan överträffat sig själva med sitt virtuella museum där man så småningom kan få uppleva konst från mer än 150 konstmuseer i 40 olika länder! Sedan starten 2011 har mer än 20 miljoner människor besökt Google Art Project. Nu har turen kommit till Sverige. Nationalmuseum sällar sig till den fina skara som redan finns med;  National Gallery i London, MoMA i New York, Van Gogh-museet i Amsterdam, slottet i Versialles med många många flera. Nationalmuseum bidrar än så länge med 72 verk av 47 konstnärer. Här är några av dem.

La Grenouillère av August Renoir

Underlandet av August Strindberg

En klar favorit hos mig: Brandskattning av Visby av Carl Gustaf Hellqvist

Också en favorit: Rivning av gamla barnhuset av Anshelm Schultzberg.

Vill man se målningarna i större format ska man gå in och kolla på Google Art Project. Där kan man dessutom zooma in så mycket att man kan se enstaka hårstrån och andra miniskula detaljer. Det är verkligen superspännande!

Lite målningar från några av de andra museerna. Still life with three puppies av Paul Gauguin. Den hänger på MoMA.

Detta är naturligtvis Marie Antoinette och hon hänger på Versailles. Konstnär? Nåja, gå in och ta reda på det vetja

Jag citerar: ”Genom Google Art som plattform kan vi tillgängliggöra konstsamlingarna med en imponerande närhet i detaljerna – oavsett var man än befinner sig. Besökare från hela världen kommer att upptäcka ett kulturarv som både är svenskt och internationellt. Samarbetet är helt i linje med vårt uppdrag som statligt museum och det öppnar nya dörrar till både befintliga och nya målgrupper.” säger överintendenten på Nationalmuseum Berndt Arell.

Söta Paulina från Travel Media var mitt sällskap för kvällen.

Och för att avdramatisera det hela lämnar jag er ikväll med en helt annan slags konst. På återseende gott folk!

För ett par veckor sedan traskade jag iväg till en liten tillställning på Vikingsun som har ett härligt showroom med kök. Denna dag handlade det om en presentation av en ny kokbok skriven av min gamle vän Robban Melin (fast han hette faktiskt Mårtensson på den tiden). Han är något av en veteran i Sverige med att laga och servera japansk mat och då i första hand Sushi. 2006 släppte han sin första kokbok som heter En Handbok Sushi.

Nu är det då dags för en uppföljare som inte bara avhandlar ämnet Sushi, utan bjuder på andra japanska läckerheter. Eller japansk husmanskost som Robban själv beskriver det.

Vi bjöds på några kulinariska munsbitar och stämningen var på topp i det hemtrevliga köket.

Robban brassade käk medan vi journalister fick en snabbkurs i Sake. Detta risvin som har tillverkats av japaner sedan urminnes tider har en hel vetenskap bakom sig!

Det finns hur många sorter som helst, det är en vertitabel djungel för den som inte vet vad man ska gå efter i smak, sötma och lagringstid.

Sakeexperten och importören Åke Nordgren driver företaget Akebono unlimited och jobbar tillsammans med sin dotter Fixi Lindén, De höll ett otroligt underhållande anförande om Sakens ursprung.

Det var mycket information på kort tid, och eftersom vi småhuttade den enormt goda drycken föll det mesta ur huvudet ganska snabbt. Personligen gillar jag min sake varm och torr, men smaken är ju som baken. Somliga gillar den söt och kall. Åke är utnämnd till Sake Samurai av The Japanese Sake Brewery Samurai Council. Fint som snus! Kika in på hemsidan, där kommer ni lära er något ni definitivt inte visste förut.

Och så kan det se ut när man har blivit upphöjd! Det är en stor ära för en svensk!

Små hela bläckfiskar kanske ser läskiga ut men jag kan garantera att de smakar förträffligt!

Tallriksmodell à la Robban. Hur fräscht som helst, yummie.

Det var inte bara pressen som lät sig underhållas av den dynamiske Sake Samurajen. Johan och Gunilla Almling på Vikingsun tog en liten time-out från det hektiska arbetet.

Jag är helt såld på det inlagda sjögräset, skulle kunna trycka i mig hur mycket som helst, men denna dag fick jag tygla mig och nöjde mig med en liten tuva.

Den nya kokboken finns ute i handeln nu och jag rekommenderar den varmt. Jag tror att många av oss tycker det verkar svårt med japansk mat, men nu finns det alltså en bok som till och med en spis-analfabet kan förstå.

är exklusiva distributörer av många fina varumärken. De är mest kända för sina knivar men bär även en hel rad andra högt ansedda varumärken. Jag citerar:

”Vikingsun är ett trendskapande livsstilsföretag som tillhandahåller Sveriges vassaste knivsortiment och köksredskap, som ger den kvalitetsmedvetne glädje i köket.
Vikingsun utvecklar ständigt sortimentet i nära samarbete med svensk kockelit och knivakademien.
Vi syns i ledande media och vår hemsida ska locka och leda till avslut för våra återförsäljare som är ledande fackhandel, profilföretag samt restauranggrossister.”

Ord och inga visor från företaget som vet vad som behövs i ett väl fungerande kök.

Så var det dags för ännu ett shoppingcenter i Stockholm, men den här gången är det inte vilken galleria som helst. I fredags öppnade Mood som upptar kvarteret som en gång huserade Sahlénhuset. Mood har blivit en tjusig samlingsplats för en rad fina restauranger och butiker, som Ralph Lauren, Enchant med flera, sammanlagt cirka 60 stycken. Dessutom har flera konstnärer fått smycka de tre våningarna på ett synnerligen kreativt sätt.

Karolin Forsling från AMF Fastigheter höll ett litet anförande om konceptet, vilket är det första i sitt slag i Sverige. Innanför de fem entréerna möts man av en diversifierad handelsplats med gator och torg fördelade på tre stadsdelar riktade till olika känslor – Wishing, Desire & Everyday. För arkitektur och design står Koncept Stockholm.

Där finns till och med en concierge som gärna hjälpter till med både stort och smått…

….som ni kan se på den här listan.

Vad det gäller konsten så är det här min personliga favorit. Det är en liten vattenfunt (?) med metervis av kopparrör som slingrar sig som en lian uppåt väggarna och ända ut på fasaden. Skitsnyggt.

Konstnären heter Katarina Löfström och är känd internationellt. ”Att ha tillgång till rent vatten är ett mirakel. Genom laboratorie- och alkemireferenser i materialval och utförande skapas ett magiskt uttryck som också har en faktiskt funktion.” Verket har inspirerats av såväl Marcel Duchamp som interiörer från whiskydestillerier. I love it!

Nästa konstverk är inte fullt lika tjusigt i mina ögon. Det är en gigantisk tjej i ett stadium av långt gången anorexia som står lutad utanför en av entréerna. Hon är superläskig och påminner starkt om den gigantiska skulptur av Kate Moss som finns att beskåda utanför Hotell Folketeatret i Oslo. Skillnaden är att Moss sitter med båda benen bakom huvudet…hmmm

Cajsa von Zeipel hade en tanke när hon skapade skulpturen Pretty Vacant: ”Atlas och Pippi Långstrump kan sägas bära på samma öde, egenskaper och karaktär som Pretty Vacant – vad de har gemensamt är den omänskliga styrkan.” Skulpturen står bredbent med böjda knän och har hela byggnaden vilande på sina axlar. Faktum är att statyn liknar Cajsa lite….fast Cajsa är mycket snyggare!

Restauranger finns det flera av och den samlade presskåren fick sig ett par munsbitar hos några av dem. Här är vi hos Ichaicha (som betyder att flirta på japanska: kom kom kom…) som hade Bento-fabrik med de ljuvligaste råvaror man kan tänka sig. De räknar med att kunna servera 200-300 luncher på 2 timmar!

Ett par jättestora kopparfat stod på disken och såg tjusiga ut, därför får de vara med här.

Ägarna heter Oskar Andersson & Niclas Sellebråten, och naturligtvis slog jag mig i slang med den brittiske restaurangkonsulten Kurt Zdesar som har hjälpt till att bygga upp konceptet. I vanliga fall är Kurt delägare i en krogkedja (Ping Pong) i England. Här poserar han vant med min härliga kollega och vän Ylva. Kolla gärna in hans hemsida, han skräder inte med orden.

Boquerian drivs av Vassa Eggen och serverade oss fantastiskt läckra smörrebröd modell mini. Det är ett avspänt ställe där man kan få lite lättare mat.

Och Ylva och jag blir mättare och mättare….men vi måste ju bara testa allt!

E.A.T. drivs i regi av Lux Stockholm. Det är asiatisk mat när den är som bäst. Restaurangen är avskalad och har en stor härlig terrass där man kan lapa sol. Rekommenderas varmt!

Det finns gott om färgprakt på Mood.

Toaletterna är minst sagt spektakulära! Man skulle kunna hänga där hela dagen

Barntoaletten är minst lika häftig. det syns kanske inte så bra på bilden men den gula vattenklosetten är i modell mini…..

..och i taket ovanför hänger en skulptur av en liten stad. Föräldrar lär ha svårt att få med sig barnen därifrån.

Annette som driver Enchant är eld och lågor över att få vara här. Hon har sin huvudbutik i Sigtuna där hon blev upptäckt av Karolin som omedelbart erbjöd henne plats på Mood. Inte fy skam!

Lite mer konst. Väggmålning av Arvid Wretman.

Nu får ni allt kila dit och ta er en titt. Jag är övertygad om att Mood kommer bli en samlingsplats för många kreativa människor och redan nu har det blivit en stor snackis.